♫ kent ♫ [Du & jag döden]

10 Rosor & palmblad

Rosor & palmblad

Rosas y hojas de palma

Väntan, alltid denna väntan Från vitt till grått till svart Detta år var svart Och liljorna faller från ett fönster i Västerås i natt Jag hör ditt skratt Över plymerna, palmbladen och korsen Som skallrar där i vinden, som lät som hesa röster Från dom som gör reklamen, jagar zombies upp ur graven Ge mig nåt som känns Längtan, alltid denna längtan, härifrån långt bort Långt, långt bort Och rosorna fäller alla kronblad igen som grät dom blod, för att livet är så kort Och människor i de låsta tysta husen Gläntar på gardinen och stirrar ut på gatan Med ögon som är rädda, för allting som kan hända Fast det redan hänt

La espera, siempre esta espera de blanco a gris a negro Este año fue negro Y los lirios caen de una ventana en Västerås esta noche Te oigo reir Sobre las plumas, las palmas y las cruces que vibran en el viento, que sonaban como voces roncas de las que hacen anuncios, cazan zombies de las tumbas Dame algo que sienta El anhelo, siempre este anhelo muy lejos de aquí lejos, muy lejos Y las rosas pierden todos los pétalos otra vez como si lloraran sangre porque la vida es tan corta Y la gente en sus casas cerradas, silenciosas entornan las cortinas y miran fuera a la calle con ojos miedosos por todo lo que puede suceder y sin embargo ya ha sucedido

11 - Mannen i den vita haten (16 år senare)

Mannen i den vita haten (16 år senare)

El hombre del sombrero blanco (16 años más tarde)

En bänkrad i en rastlös sen april Jag tittar över axeln och ser dig blinka till Jag kan få dig när du vill En vind blåser skräp längs korridoren en sista gång Och du & jag håller andan och håller händer i språnget Det är inte så långt hem Än finns det tusentals tårar kvar De var dina att ge vemsomhelst Äntligen De är de dyrbaraste smycken du har Så be aldrig om ursäkt igen Äntligen passerar vi deras gränser Minns du vår blodseld, våran lag Vårt dumma korstråg mot en lika korkad stad Jag minns allt, som naglarna mot glas Men du bara skrattar åt mig, förminskar allt till ett skämt Men jag ser på din ängsliga hållning, din jagande blick att de känns Att det är långt hem Och snart finns det inga tårar kvar De var våra att ge vemsomhelst Äntligen De är de dyrbaraste smycken vi har Så be aldrig om ursäkt igen Äntligen sätter du själv dina gränser Den där pojken jag aldrig kände Som gick på gator jag aldrig så Och tänkte tankar jag aldrig tänkte Under ett tunt och flygigt hår Och alla känslor slog och sprängde Hela vardagen full med hål I en tid då inget hände I en stad som alltid sov Men älskling vi var alla en gång små Ja, vi var alla en gång små Ja, vi var alla en gång små Jag kastar stenar i mitt glashus Jag kastar pil i min kuvös Och så odlar jag min rädsla Ja, jag sår ständigt nya frön Och i mitt växthus är jag säke Där växer avund klar och grön Jag är livsrädd för att leva Och jag är dödsrädd för att dö Men älskling vi ska alla en gång dö Ja, vi ska alla en gång dö Ja, vi ska alla en gång dö Vi ska alla en gång dö vi ska alla en gång dö vi ska alla en gång dö

Una serie de bancos en un intranquilo final de abril Miro por encima del hombro y te veo parpadear Puedo tenerte cuando quieras Un viento que sopla basura a través del pasillo por última vez Y tu y yo aguantamos la respiración, nos damos las manos en el salto No falta mucho para casa Todavía quedan cientos de lágrimas Eran tuyas para darselas a quien fuera finalmente Son las joyas más preciosas que tienes Así que no pidas perdón nunca más Finalmente pasamos sus límites Recuerdas nuestro pacto de sangre, nuestra ley Nuestra cruzada tonta contra una ciudad igual de tonta Me acuerdo de todo, como las uñas contra el vidrio Pero tu solo te ríes de mi, lo reduces todo a un chiste Pero yo veo en tu actitud temerosa, tu mirada penetrante que se nota Que falta mucho para casa Dentro de poco no quedará ninguna lágrima Eran nuestras para darselas a quien fuera Finalmente Son las joyas más preciosas que tenemos Así que no pidas perdón nunca más Finalmente pones tu misma tus límites Aquél chico que jamas conocí Que iba por calles que nunca vi Y pensaba pensamientos que nunca pensé Bajo un cabello poco espeso y frágil Y todos los sentimientos golpearon y explotaron Todo el día lleno de agujeros En un tiempo en el que nada ocurrió En una ciudad que siempre dormía Pero cariño todos fuimos pequeños una vez Sí, todos fuimos pequeños una vez Sí, todos fuimos pequeños una vez Lanzo piedras a mi casa de vidrio Lanzo flechas a mi incubadora Y así cultivo yo mi miedo Sí, siembro constantemente nuevas semillas Y en mi invernadero estoy seguro Que crece la envidia bien y verde Estoy “vivo de miedo” por vivir Y estoy “muerto de miedo” por morir Pero cariño, todos moriremos alguna vez Sí, todos moriremos alguna vez Sí, todos moriremos alguna vez Todos moriremos alguna vez Todos moriremos alguna vez Todos moriremos alguna vez

03 - Den döda vinkeln

Den döda vinkeln

El ángulo muerto

Jag var länge ensam, enda barnet Ett monster underst i en hembyggd våningssäng Och på håll såg jag ljusen dö i dimman Precis när mörkret tändes upp igen Och jag såg dig springa över skaren I jakten på din sagolika vy Och du lärde mig att fullständigt försvinna In i dina tankar,i ditt huvud står jag fri Ge mig en vinterdrog Ge mig allt du har Kom nu, jag är kroniskt låg Bara mörkret hörs I ditt öga var en storm jag såg Som sommarsnö I döda vinkeln ser jag allt du gör Och där kommer dom jag ser dom mellan träden Snälla kan du hjälpa mig att fly Deras ögon är som mareld över världen Jag kryper där i askan, fågel fenix född som ny Ge mig en vinterdrog Ge mig allt du har Kom nu, jag är kroniskt låg Bara mörkret hörs I ditt öga var en storm jag såg Blåsa sommarsnö I döda vinkeln ser jag allt du gör Ge mig en vinterdrog Ge mig sommarsnö Kom nu, jag är kroniskt låg Bara mörkret hörs I ditt öga dansar stormar små Men det är du som för I döda vinkeln ser jag allt du gör

Estuve mucho tiempo sólo, el único hijo niño Un monstruo en el fondo de una litera hecha en casa En la distancia veía a la luz morir en la niebla Justo cuando la oscuridad se encendía de nuevo Te ví correr sobre la capa dura de la nieve En busca de una vista fantástica Y me enseñaste a desaparecer totalmente Dentro de tus pensamientos, en tu cabeza soy libre Dame una “droga invernal” Dame todo lo que tienes Ven ahora, estoy deprimido crónicamente Solo se oye la oscuridad En tu ojo vi que había una tormenta, vi como nieve en verano En el ángulo muerto veo todo lo que haces Y allí vienen ellos, los veo entre los árboles Por favor puedes ayudarme a escapar Sus ojos son como un reflejo en el mar sobre el mundo Me arrastro en la ceniza, el ave fénix nacido de nuevo Dame una “droga invernal” Dame todo lo que tienes Ven ahora, estoy deprimido crónicamente Solo se oye la oscuridad En tu ojo vi que había una tormenta, vi soplar la nieve de verano En el ángulo muerto veo todo lo que haces Dame una “droga invernal” Dame nieve de verano Ven ahora, estoy deprimido crónicamente Solo se oye la oscuridad En tu ojo bailan pequeñas tormentas Pero eres tu la que estas al mando En el ángulo muerto veo todo lo que haces

 

Traduccion revisada el 13/12/2007