Väntan, alltid denna väntan
Från vitt till grått till svart
Detta år var svart
Och liljorna faller från ett fönster
i Västerås i natt
Jag hör ditt skratt Över plymerna, palmbladen och korsen
Som skallrar där i vinden,
som lät som hesa röster
Från dom som gör reklamen,
jagar zombies upp ur graven
Ge mig nåt som känns Längtan, alltid denna längtan,
härifrån långt bort
Långt, långt bort
Och rosorna fäller
alla kronblad igen
som grät dom blod,
för att livet är så kort Och människor i de låsta tysta husen
Gläntar på gardinen
och stirrar ut på gatan
Med ögon som är rädda,
för allting som kan hända
Fast det redan hänt | La espera, siempre esta espera
de blanco a gris a negro
Este año fue negro
Y los lirios caen de una ventana
en Västerås esta noche
Te oigo reir Sobre las plumas, las palmas y las cruces
que vibran en el viento,
que sonaban como voces roncas
de las que hacen anuncios,
cazan zombies de las tumbas
Dame algo que sienta El anhelo, siempre este anhelo
muy lejos de aquí
lejos, muy lejos
Y las rosas pierden
todos los pétalos otra vez
como si lloraran sangre
porque la vida es tan corta Y la gente en sus casas cerradas, silenciosas
entornan las cortinas
y miran fuera a la calle
con ojos miedosos
por todo lo que puede suceder
y sin embargo ya ha sucedido |
0 comentarios