11 - Ensammast i Sverige

 

Ensammast i Sverige

El más solitario en Suecia

Ner från minus 50 grader Mannen bredvid stinker svett Vi går ner i varma mörker Jag gör dig arvlös på en servett Och jag ser dig på terminalen Som en hägring, en Prada-klon Jag har gömt behov i sjalen För just en sån här otänkbar situation Jag gick långsamt fram mot bordet Med min avvaktande blick Över munnen mitt i orden Slog du till så hårt det gick Och jag såg du tyckte om det Från nästan bottenlös tristess Kom det kärleksvarma våldet Och vinet spills, blir bleka Rorschach tester Jag ser nån vid ett rödljus Samma NK-paraply Och nånstans i min plånbok Glöder en post-it från 97 Där tio kulspetsblå små siffror Skriker `våga utan ord´ Men när dom lyckat glider undan Som skuggorna från små, grå, lätta moln Ser din rygg från taxin Fast jag vet att du har flytt Från det kalla tysta landet Jag stampar torkarbladens rytm Och jag minns ingenting som hände Men jag kallsvettas ändå VM i att hålla färgen Tyck synd om mig, jag är ensammast i Sverige Och jag drog med dig i mitt fall Och sen gled jag bara undan Så förlåt, förlåt för allt För min förbannade kluvna tunga Jag har ett foto någonstans Där vi är drottningar och kungar Nu ligger bilder överallt Där gamla ansikten är unga Och jag har letat som besatt Efter känslor som är försvunna Och det har varit en lång, lång natt Men jag är glad att mina tårar är behärskade och lugna

Bajando de -50 grados El hombre a tu lado apesta a sudor Bajamos a las cálidas oscuridades Te desheredo en una servilleta Y te veo en la terminal como un espejismo, un clon de Prada He escondido la necesidad en el chal justo para una situación impensable como esta Fui lentamente adelante hacia la mesa con mi mirada expectante sobre la boca, en medio de las palabras, golpeaste tan fuerte como pudiste Y vi que te gustó desde una tristeza sin fondo vino la calidez amorosa de la violencia y el vino se derrama, se convierte en tests de Rorschach descoloridos Veo a alguien cerca de una luz roja El mismo paraguas de la marca NK Y en algun sitio de mi cartera arde un post-it del 97 Donde 10 pequeñas cifras de color azul de bolígrafo gritan “atrévete sin palabras” Pero han conseguido desaparecer como las sombras de las pequeñas, debiles y grises nubes Veo tu espalda desde el taxi pero sé que has huido de este país frío y silencioso doy patadas al ritmo del limpiaparabrisas y no me acuerdo de nada de lo que sucedió pero de igual modo tengo un sudor frío campeon del mundo en no inmutarme Siente pena por mi, estoy solo en Suecia Y te lleve conmigo en mi caida y luego simplemente desaparecí Así que perdón, perdon por todo por mi maldita lengua vacilante Tengo una foto en algun lugar donde somos reinas y reyes Ahora hay fotos esparcidas por todos lados donde las viejas caras son jovenes Y yo he ido en busca como un poseso de los sentimientos desaparecidos Y ha sido una noche muy larga pero soy feliz porque mis lágrimas estan controladas y tranquilas

Comentario personal

Esta cancion es de las que obvié más en un principio pero poquito a poco se ha ido convirtiendo en una de mis preferidas del CD. Balada lentita y con letra profunda. La última estrofa es increiblemente bonita contrastando el pasado con la tranquilidad del presente.

Simplemente queda decir: I LOVE KENT!